Arkiv
Rulla nedåt för att se innehållet
Innehåll i ARKIV : Vandring till Rigåsen, Vandring Tjärnsjön Juli "2012, Vandring Tjärnsjön Juli "2011, Lars Påls,Namntall och Dommarring 2012; Timmola, Tjärnsjödagen
Julgröt på Pålsgården 2015
Så var det dags för julgröt igen.
Det är ju inte så länge sen det var sommar, men tiden går fort. I år som i fjol höll vi till på Pålsgårde. Detta av lite praktiska själ, då de flesta av oss bor och finns i det mer centrala Stöde.
Allt nog. Som vanligt var det en hel del förberedelser med att fixa det som skulle ätas och det som det skulle ätes på. Tallrikar, koppar, skedar och sånt. Det fixades, som vanligt av våra duktiga damer, Gerd H, Gerd E Ingrid H och Laila N till full belåtenhet. Kaffekokare var Sören S. När gröten var uppäten var det dags för lite musik av husbandet, för dagen bestående av Laila, Gerd E och Kjell Ivar. Även grötätarna deltog med sång.
Sedan blev det kaffedags med mycket och gott bröd bakat och skänkt av medlemmar. Efter kaffet blev det dragning på lotteriet som Kent i vanlig ordning skötte. Ett stort antal vinster hade skänkts och många av lottköparna kunde hämta ett flertal vinster.
Efter lotteridragningen blev det dags för uppbrott, men innan de flesta lämnat lokalen fick vi höra Gerd E spela dragspel, vilket hon klarade med den äran.
Förberedeksearbete i köket. Sören kokar kaffe
Gerd E lägger upp bröd, smör och skinka Laila skär upp saffransbrödet
"Husbandet" (Gerd E, Laila N och Kjell Ivar N) inledde med signaturen Livet i Finnskogarn
a
Grötätandet i full gång.
Gerd H käkade för sig själv. Så var det dags för disk.
Byavandring Rigåsen
Söndagen den 19 juni 2011 anordnade Föreningen Stöde finnskogsbyar en byavandring. Denna söndag stod Ulvsjön för värdskapet. Vi samlades vid Ulvsjöns Folkets hus för att sedan bege oss till Rigåsen.
Samling vid Ulvsjöns Folkets Hus
Vid Rigåsen var iordningställt med en bänk så det var bara att slå sig ner och lyssna till Svea Högdahls när hon berättade om de gamla bosättningarna som funnits på Rigåsen och läste upp ur gamla köpehandlingar, någon köpehandling från tidigt 1800 tal. Det var en intressant berättelse dels om människor som bott och verkat på Rigåsen och dels om den avveckling som skett där. Rigåsen kom att bli uttäkter till ulvsjöbor och när jordbruken på Ulvsjön lades ner planterades det skog på Rigåsen.
Svea H berättar om Rigåsen
Efter föredraget gick vi en skyltad och snitslad stig till Lenas Rigås. Hon var den sista bofasta på Rigåsen. Där hade inte skogen tagit över allt utan det syntes klart att det var gammal odlingsmark. Svea och Nore hade iordningsställt den gamla brunnen med brunnslock som
hade ett fint handtag. Rester från ett gammalt fähus fanns också kvar
Rester av färhus
Brunnen
Gerd H ( i gult ) Är ättling till "Rigås-Lena"
Tanken var att vi skulle inta vår medhavda matsäck där, men myggen var allt för besvärlig så vi valde att gå tillbaka till bilarna och fika där. Det var en trevlig vandring och den kändesmycket angelägen. Att vi innan skogen tar över allt hinner dokumentera var bosättningar varit, så förhoppningsvis kanske de finns kvar ännu några år till.
Britt Rinnan
Byvandringen Tjärnsjön 10 juli 2012.
Det var lite duggregn så vi undrade om det skulle komma några vandrare.
Det var många som trotsade regnet ändå, vi blev 23 personer. Vi träffades vid 4-vägskorsningen.Vid förberedelsen hade jag hjälp av Karl-Gunnar Nilsson och Kjell Svanberg som bl.a. tog bort större stenar i vägen ner till byn. Det var många som trotsade regnet och till slut blev vi 23 stycken.
Samling vid vägkorsningen
Vi gick en liten bit därifrån och tittade på en väldigt gammal ´sälg´ som är täckt av mycket ´lunglav´ och andra lavar också. Lunglaven ändrar ju färg vid olika temperaturer. När vi tittade på den på fredagen var laven ljusgrå, men på tisdag när det regnade var den kraftigt grön. Det finns att läsa om detta i Wikipedia på internet. Lunglaven är rödlistad på gränsen till utrotningshotad på grund av att det snart inte finns någon gammal skog kvar.
Lunglav
Sedan åkte vi till Mackasvedjan och och tittade på resterna av Mattias Hådéns torp, man kan se lite av två väggar och hörnet, grundstenar och rester efter eldstaden, källaren finns kvar fast utan tak och grundstenar efter ladugården. Det var tre barnbarn till honom och ett barnbarnsbarn med på visningen. Hildurs dotter Dagny som är född på plats och hennes dotter Kristina och Hildurs son Harry och Huldas dotter Inger.
Rester av Hådens hus Dagny pekar var hennes säng stod
Rester av Hådens källare Familjen Håden
Därefter till”Mor-Arvids och Hamrins”, av de gårdarna finns det inga rester kvar av, men de stod på varsin sida av vägen mitt emot varandra på vägen medan Gissjön och Tjärnsjön. En bild i boken ”Svenska Gods och Gårdar” från 1940 (under Tjärnsjön) kan man se hur de såg ut. Att det inte finns några rester kvar beror på att när Ströms Bruks AB skulle köpa stället år 1946 så fanns det en lag från år 1937 att förutsättningen att få tillstånd att köpa fastigheten var att byggnaderna måste flyttas därifrån.g vis vägkorsningen.
Några grundstenar var vad vi kunde se av "Mor-Arvids" och Hamrins.
Sedan åkte vi en liten bit därifrån Myggen och knotten var så besvärlig så vi åkte fram på Tjärnsjön till min stuga f.d. Sperrings för att äta vår medhavda matsäck och där berättade jag om dessa gårdar och dess familjer. Vi slapp åtminstone de bitsugna insekterna. Jag tog fram dragspelet och spelade vår signaturmelodi ”Livet i finnskogarna”. Men när Kristina skulle knäppa kort på mej så fick jag ”rampfeber” och kom av mej så jag fick ta om, men det gick ju bra ändå. Efter jag hade berättat om Mackasvedjan berättade jag om Sperrings, för Dagnys familj flyttade till Brukstugan där innan de flyttade till Vigge.
Jag avslutade med att spela ”Jag väntar vid min mila” med ”Snoddas” på den gamla Vevgrammofonen. Det var trevligt med så många i mitt kök, men det är nog första gången som jag har haft främmande och inte bjudit på fika, men vid dessa byvandringar så tar var och en med eget fika. Tack alla Ni som kom till denna vandring trots att vädret inte var så bra
P,g a. mygg och knott fikade vi inomhus i Gerd E:s kök i fd. Sperrings.
Bildgenomgång
Nu är vi igång med att gå igenom det stora bildmaterialet som vi förfogar över.
Vi har hittills haft 4 sammankomster på Pålsgården, där vi tittat på bilder och försökt att fastställa vad/vilka/vem som finns på bilderna.
Det har i måga fall varit svårt då bilderna ibland är av dålig kvalitet.
Vi har ungefär 1000 bilder i arkiv, en kulturhistorisk skatt, och det är viktigt för framtida "bildbetraktare" att veta vad som finns på bilderna.
En bild utan förklaring är ju ganska värdelös.
Vi har varit 10-15 personer på dessa träffar, vilket är bra.
Då vi driver detta arbete som studiecirkel, i samarbete med ABF, kan vi får ett ekonomiskt bidrag.
Byvandring på Tjärnsjön
26 juli 2011
Vi träffades vid tavlan i fyrvägskorsningen kl. 18.00. Vi var 22 stycken vid samlingen men Göran kunde inte vandra på grund av sjukdom så vi blev 21 stycken som vandrade, några av deltagarna hade sina rötter på byn.
Vi åkte Selins väg fram till bommen, sedan gick vi därifrån till första bosättningen från år 1614 dit ”Gröt-Lasse”, Lars Jonsson kom med hustru och sin treårige son Johan, det finns rester av bosättningen s.k. Pörtet.
Sedan gick vi till LarsOls(Lars-Eriks), där finns inga byggnader kvar men man kan se var en del hus stått. De sista som bodde där var Jonas och Anselm Larsson. Sedan vidare till PehrJons(Engströms), där finns det byggnader kvar men en del äldre byggnader är ju borta, de sista som bodde där var Bertil Engström och hans syster Elin Åslund, det används nu som fritidshus av nuvarande ägaren. Det är den vackraste utsikten från detta hus för man ser ju hela sjön.
På väg mot Göstabacken gick vi och tittade där Lodins-torpet har varit. Sedan avslutade vi med Pehr Thomassons men det pratade vi om bara ifrån gamla vägen för det var fårstängsel i vägen, men det har jag nyligen hittat igen med hjälp av brorsonen som är ägare av marken. Pehr Thomasson hade sålt sitt ställe till Lars Olofsson och kyrkvärden Jon Andersson år 1867, det var denne Jon Andersson som kom med förslaget att sjön skulle sänkas så att det blev mer odlingsbar mark. Det gjordes senare men då var inte Jon Andersson delägare längre. Pehr Thomasson avled år1869. Några vandrare hade gett upp lite tidigare på grund av olika skäl och gått gamla vägen tillbaks till södra sidan av byn. Några tappra vandrare gick tillbaks samma väg.
Alla har ju med sig fika och det intog vi uppe hos Göran och Barbro Säll på deras altan. Signaturmelodin är ju Livet i Finnskogarna så jag spelade den på dragspel, sedan fick jag hjälp av Sören Sjölander med dragspel också, vi spelade och sjöng alla tillsammans ”Gunnar Vägman”, Sören kunde ju fler bitar än jag så han spelade några till. Det var härligt väder, inget regn men mycket insekter som tyckte om att bita oss när vi skulle fika, men det var en trevlig kväll med trevliga, glada och nöjda vandrare.
Tack alla Ni som kom!
Gerd Eriksson
Samling vid 4-vägskorsningen
Vid "Gröt-Lasses" pört
-
EvalLis berättar vid Lars-Ols, där hennes mamma föddes.
Vid ”Pehr-Jons”
Ann-Beate och Britta vandrade hela vägen.
Fika på Göran och Barbros altan
Vandring till Lars Påls eller Okkovida
Onsdag 25 Maj 2011-05-25
Deltagare : Ingrid Hansson; Gerd Eriksson: Britt och Raymond Rinnan; Kent Eriksson; Gerd Högdahl; Sören Sjölander och Per Erik Lilja.
Väder: Vandringen föregicks av en regnskur och lite åskmuller, men när det var dags sken solen, men det var vått i gräset.
Vi utgick från Ingrid Hanssons föräldrahem.
På plats: Konstaterades att platsen var vacker.
Vi undersökte de rester av bebyggelse som finns och förundrades över hur människor förr kunde dra rakt ut i storskogen och bosätta sig där.
Vilket slit för bröfödan.
All heder åt sådana människor.
Vem som allra först bröt mark är enl. oss deltagare oklart.
Med tanke på det ena namnet på platsen (Okkovia) kan man misstänka att det var någon finsk nybyggare,
Okkovia lär betyda ”Gubben under granen”
Avslutning: Efter återkomsten till ”Kalles” satte vi oss runt köksbordet för att inta det medhavda fikat och för att prata igenom det vi sett och upplevt.
Det var enl. deltagarna en trevlig och intressant ”promenad”.
Tyvärr var vi inte så många, men det kan ju bero på det ostadiga vädret.
Antecknat av Per Erik L
Britt på största inägan Uppfart till logen
Ett av brunnen på platsen Minnestavla finns uppsatt
Vandringen avslutades med fika
Vandring till ”Namntallen” och ”Domarringen” på Ulvsjön 17 Juni 2012
Morgonen började med mulet väder. Skulle det bli regn ?
Men som vanligt när vi har våra vandringar blev det ett jättefint väder.
Samlingen skedde på Ulvsjöns Folkets Hus, dit ett 20-tal intresserade kom.
Då sken solen för fullt.Samling vi Ulvsjöns Folkets Hus. Raymond R och Svea H redogjorde för olika alternativ att ta sig till våra mål för dagen, nämligen den sk. ”Namntallen” och en plats kallad ”Domarringen”.
Så gav vi oss iväg, först till ”Namntallen”.
Efter att parkerat bilarna på en vändplan, tog vi oss gående genom skogen till det första målet för dagen nämligen ”Namntallen”
Det är en stor tall som står precis i gränsen mellan SCA och Holmens skogar.
Svea Högdahl vid "Namntallen"
I den här tallen är inristade initialer och bomärken ända sedan 1897.
Dock kan man inte se det årtalet, det är säkerligen överväxt, så det äldsta årtal man ser idag är 1903.
Årtalen är inskurna i själva veden, så tallen bör vara flera hundra år gammal med tanke på att man redan vid sekelskiftet skar in i den då relativt tjocka stammen.
Vi funderade och spekulerade varför detta kommit till. Avsiktligt och utav en speciell anledning eller bara av en händelse ?
Något svar på detta fann vi inte utan vi lämnade platsen med våra frågor obesvarade.
Äldsta inristningen i tallen
Ingvar E berättar nåt för Nore och Bosse
Nästa mål var den sk.”Domarringen”, som är en stensättning uppe på en bergplatå.
Dit tog vi oss från två håll.
Ett gäng gick från Ulvsjö by, via den av Nore och Svea röjda gamla vägen och ett gäng gick från andra hållet från, via en väg som märkts och ”spångats” av Raymond.Väl framme satte vi oss ned och tog en välbehövlig slurk kaffe av det medhavda fikat.
Efter fikat berättade Raymond och Svea om vad de fått fram om ”domarringen” via olika media. Olika teorier finns om denna typ av stensättningar. Från gravplats till tingsplats. Någon exakt förklaring till och om den här platsen finns väl inte, men att den tillkommit av en slump kan man nog utesluta.
Enligt Raymond har det funnits 13 stora stenar runt en centrumsten, men enligt vad som sägs har flera av stenarna rullats nedför berget av ”busiga” skolelever vid tidigare utflykter till platsen
Svea Högdahl informerar om den sk. "Dommarringen"
Intresserade åhörar
Kjell S och Lasse H lyssnade uppmärksamt
Avslutningsvis läste Britt R sin egen dikt "Dommarringen"
Vandring till Timmola
Föreningen Stöde Finnskogsbyars sista sommarvandring för detta år var den 9 augusti.
Vi samlades på Ulvsjöns Folketshus för gemensam färd mot Timmola. Timmola är en gammal fäbodvall som ligger i Hälsingland, någon kilometer från Medelpadsgränden. .
Svea och Nore Högdahl hade röjt i skogen upp mot Timmola så vi fick en fin och lättsam stig att vandra på. Anförde vandringen gjorde Nore. Svea hade koskällan med så vi fick den rätta känslan av att vandra, såsom fäbostintorna gjorde, med klangen av skällkon, som på den tiden ledsagade de övriga korna fram till vallen.Väl framme tittade vi på de olika byggnader som funnits. Det är i dag rester av husen men det är så mycket kvar att det är lätt att få en uppfattning av hur det en gång sett ut. Fäbodvallen bestod av fyra byggnader och en hölada.
Svea hade samlat in uppgifter om Timmola som hon på ett förtjänstfullt sätt berättade om för oss andra i gruppen. Det var att intressant att höra och roligt att se. Bland annat såg vi en gammal järnspis från Näfverkvarns bruk som visserligen var obrukbar men utsirnignarna på spisluckorna var fantasiskt vackra.
Efter besöket i Timmola blev vi inbjudna till Blåsttorpet för att sitta inomhus och äta vår ”massäk” och lyssna på ljudband med två damer som varit fäbodstintor på Timmola i sin ungdom.
När vi kom till Blåsttorpet anslöt sig Anders Thyr med sällskap. Vi började med att fika, Gerd Högdahl och Britt Rinnan överraskade med tårta och bakelser. Sixten Jonsson startade därefter sitt ljudband och vi fick höra hur det var att vara fäbostintor i slutet av 1800-talet.
Det var en intressant och givande kväll för de 23 vuxna och två barn som deltog. Det blev en bra avslutning på tre lyckade sommarvandringar.
Britt Rinnan
Samling Svea berättar
Troligen en hölada Bosse vid visthuset
En kvarlämnad spis Ett fönster
Fejset med båsplatser Gerd och Ann vid källan
Ingvar vid fejset Sixten vid byggnadsrester
Den raserade muren Födelsedagstårta
TJÄRNSJÖDAGEN 13 JUNI 2009
Platsen för dagen blev Tjärnsjöns skola, den nuvarande ägaren är Bert Ågren som upplät den till Stöde Finnskogsbyar för Tjärnsjödagen. Dagarna före gjordes planeringar för servering, musik och uppsättning av scen och tält. Väderlekstjänsten hade ju rapporterat regn så tält var viktigt. Det var ändå omkring 260 personer som trotsade regnvarningen och kom på Tjärnsjödagen, de var i alla åldrar. Och regnet som skulle komma var bara en liten skur, annars var det uppehåll som tur var.
Dagen började med Föreningens signaturmelodi: Livet i Finnskogarna som spelades av Kjell-Ivar, Arne, Stig, Tora och Gerd, därefter hölls ett välkomsttal av Stöde Finnskogsbyars ordförande Britt Rinnan, och Tjärnsjöns bymedlem Gerd Eriksson berättade lite om byn. Bert Ågren berättade om skolan och en del annat. Ivar Bylund berättade också om byn från sin barndom bl.a. och Almer Gradin sjöng och spelade och berättade en del. Musikanterna spelade och sjöng lite då och då under dagen.
För de fikasugna fanns kaffe med bulle och kaka, och för de som ville äta lite mer fanns det kassler och potatissallad, grillkorv serverades också. Serveringen sköttes av medlemmar från Ulvsjön, Gransjön och Gässåsen. Tjärnsjöborna var tillgängliga om besökarna ville fråga om byn, Göran Säll och Kjell Svanberg var några av dem som kunde svara på frågor från de besökande. Lotterier och tipsslinga fanns också.
För dem som ville vandra lite på byn fanns det de som visade vägen. Ett vanligt vandringsmål är den första bosättningen i början på 1600-talet. Det var Lars Jonsson kallad ”Gröt-Lasse” med hustru och en 3-årig son som kom först till byn.
Att sammanfatta ”dagen” så var det en väldigt trevlig och lyckad dag för alla och många frågade om det skulle bli Tjärnsjödagen året därpå också, men det blir 4 år efter, för de andra byarna ska ju ha sina dagar också. Men byvandring blir det på de byar som inte har ”sin dag”.
Tack alla Ni som kom och gjorde denna dag så speciell!
Gerd Eriksson
Förberedelsemöte
Det kom mycket folk
Kjell-Ivar N, Tora U, Arne T, Gerd E och Stig J spelade
Ivar Bylund höll tal och Almer G lyssnar
Många träffade gamla bekanta
Genuina Tjärnsjöbor. Almer Gradin och mamma Jenny
